Deltagare

Pavel Eljanov

Bor:
– Charkiv, Ukraina.

Hur jag lärde mig schack:
– När jag var 5 år gammal, tack vare min mamma (hennes ratingnivå är ungefär 1800).

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Läkare.

Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Garri Kasparov.

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Jag är väldigt glad att vara med i den här turneringen som har så fina traditioner.

Min största framgång i min schackkarriär:
– Semifinalplatsen i VM 2015, och min seger i Astrachan GP 2010.

Har du varit i Sverige förut?
-Ja, jag var i Göteborg 2005 under lag-EM i schack.

Vad vet du om den svenska schackscenen?
– Ulf Andersson var den senaste toppspelaren från Sverige. Det är dags att Sverige får fram en ny spelare i absoluta toppen.

Du passerade 2700-gränsen för tio år sedan, och du har tillhört världens bästa schackspelare sedan dess. Vad är den främsta anledningen till att du har lyckats hålla dig kvar i toppen så länge, tror du?
– Jag försöker alltid att förbättra mig, att hitta något nytt i spelet. Det är ett arbete som jag njuter av!

Du har vunnit guld i schack–OS, du spelar många superelit-turneringar och du är topp 15 i världen. Lever du din dröm just nu, eller är det någor som saknas?
– Min högsta dröm är naturligtvis att kvalificera mig till en VM-match.

Du har mött hela världseliten genom åren. Vilket av alla dessa partier minns du bäst?
– Det finns många minnesvärda partier naturligtvis och det är svårt att välja ut en. Men ska jag lyfta fram något parti så får det bli mötet mot Topalov i Wijk aan Zee 2008. Det var min första seger mot en spelare med rating över 2800.

Du har varit sekundant åt Boris Gelfand och Magnus Carlsen under två olika VM-matcher. Hur skiljde sig ditt arbete med Gelfand respektive Carlsen?
– De är förstås båda två mycket starka spelare. Men de har en helt olika inställning till schack. Boris har en mer analytisk metod medan Magnus är mer praktisk.

Och du var inte anlitad som hemlig sekundant under VM-matchen i höstas mellan Sergej Karjakin och Magnus Carlsen?
– Nej.

Du blev pappa 2011. Har du lärt din dotter schack?
-Jag tror inte att det är rätt att tvinga barn att göra något mot sin vilja. Min dotter vet hur man spelar och ibland spelar vi några partier (hon är inte dålig faktiskt). Men just nu gillar hon andra saker bättre, och jag vill inte sätta press på henne.

Vad är ditt mål i Tepe Sigeman-turneringen?
– Som ordspråket säger: ”Den är inte mycket till soldat som inte drömmer om att bli general.”
Jag kommer att försöka vinna turneringen förstås.

Pavel EljanovDavid Llada, photo@davidllada.com
2751 (1/4)
Ukraina

Baadur Jobava

Bor:
– Tbilisi, Georgien.

Hur jag lärde mig schack:
– Det var min pappa som lärde mig schack.

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Ishockeyspelare! Det är fortfarande inte försent att bli det.

Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Jag har ingen hjälte.

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Det är en bra stad. Jag gillar den!

Min största framgång i min schackkarriär:
– Det är helt klart min individuella guldmedalj som jag vann i schack-OS i Baku 2016.

Hur stort är schacket i ditt hemland Georgien?
– Schack är oerhört populärt i Georgien (för några år sedan var det ännu större, men ändå…), och schacket får starkt stöd från regeringen.

Du har gjort dig känd som en kämpe vid brädet, och du brukar spela intressanta öppningar. Hur fick du denna spelstil?
– Jag älskar schack i första hand som ett SPEL. Det är nog svaret på min spelstil.

Din högsta rating hittills är 2734 under året 2012. Sen föll din rating snabbt, och du är på väg uppåt igen. Vad är din förklaring till de stora ratingskillnaderna?
– Kort sagt så beror det på problem jag haft privat.

Hur förbereder du dig inför TePe Sigeman Chess Tournament?
– Jag tänker mest på praktisk schack, att spela mycket.

Och vad är ditt mål i turneringen?
– Att bli etta och spela bra partier!

Baadur JobavaDavid Llada, photo@davidllada.com
2712 (1/4)
Georgia

Nigel Short

Bor:
– Aten, Grekland.

Hur jag lärde mig schack:
– Min far lärde mig under en regnig helg i England. Du vet, vi har ett uttryck i England: "Det regnar alltid i Manchester". Vi var i närheten Manchester just det veckoslutet, så det är nästan sant!

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– En advokat, som min bror.

Min personliga hjälte i schackhistorien:
-Oj, de är så många! Naturligtvis var jag påverkad av Bobby Fischer i min barndom. Jag började spela schack under "Fischer-boomen." Men sedan slutade han att spela. Jag gillade aldrig Bobby Fischers beteende sedan han lämnat stora schackscenen.
Jag gillar också Karpov, och jag minns hans bok av hans samlade partier. Jag är också en stor beundrare av Paul Morphy och Aljechin.
Nimzowitsch är också en hjälte för mig, inte med tanke på boken "Mitt system" – den är ganska tråkig faktiskt. Men Raymond Keene introducerade Nimzowitsch i en utmärkt bok.
Capablanca är en annan hjälte trots att han överraskande förlorade sin världsmästartitel till Aljechin. Som talesättet säger: "Om du inte förbereder dig, förbered dig på att misslyckas".

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Det känns bra att vara tillbaka. Jag har alltid gillat Sigeman Tournament. En mycket trivsam turnering med trevlig atmosfär.

Min största framgång i min schackkarriär:
– Min höjdpunkt var när jag besegrade Karpov med 6-4 1992, och fick min match om VM-titeln mot Kasparov.
– Och sen vill jag hävda att jag har ett världsrekord - att vara den enda spelare som vunnit schackturneringar på sex kontinenter. Endast Antarktis återstår...

Berätta om dina erfarenheter i Sigeman-turneringen?
– Det är en tight turnering med bara sex spelare och fem omgångar. Det är en sprint. Du måste vara på tårna redan från början. Tyvärr tenderar jag att vara trög i starten. Det som är bra är att jag kommer att spela två turneringar innan Malmö. Jag ska vara i god form!

Under en föreläsning om din VM-match 1993 mot Garri Kasparov berättade du att det tog dig nästan 20 år innan du gick igenom partierna igen. Är det verkligen sant?
– Ja, det är sant.

Varför tog det så lång tid?
– Jag får negativa känslor när jag tänker tillbaka på matchen. Det var en svår utmaning och ett viktigt ögonblick i mitt schack karriär.

Hur ser du på din match mot Kasparov i dag?
– Jag misslyckades med att utnyttja ett antal möjligheter i matchen. Så enkelt var det. Jag ville inte döma ut mitt spel, och jag är stolt över att jag nådde finalen. Den press jag kände då har jag varken förr eller senare aldrig känt. Du måste själv ha upplevt för att kunna förstå den pressen jag kände.
– Jag ångrar fortfarande mina förberedelser för matchen. Jag trodde att mitt verkliga problem var att Garry Kasparovs öppningar var så mycket bättre än mina. Jag försökte neutralisera denna fördel, och gjorde ett också bra jobb, men jag missade en sak. Jag borde ha ägnat större uppmärksamhet åt det praktiska sättet att spela en schackduell. Att göra mina drag snabbare och hantera pressen. Jag var för nervös och jag hamnade alltför ofta i tidsnöd.

Återupplevde du dina erfarenheter när du följde VM matchen mellan Magnus Carlsen och Sergej Karjakin i höstas?
– Ja, mycket väcktes inom mig igen. Jag följde VM-matchen med stort intresse. Magnus var inte på sitt bästa. Det var intressant att se hur matchen förlöpte på ett väldigt konstigt sätt. Karjakin åstadkom ingenting i öppningarna, Magnus neutraliserade dem och dikterade det som hände på brädet. Men Magnus blev frustrerad och förlorade ett parti efter vårdslöst spel.
– Han pressade för hårt i ställningar där jag själv skulle ha varit nöjd med oavgjort, Magnus vann till slut, men min förutsägelse innan matchen var att Karjakin hade en 33-procentig vinstchans.

Du är numera fortsatt en schackkändis – även på twitter!
– Ja, twitter är faktiskt ganska intressant! Jag skaffade ett twitterkonto för inte så värst länge sedan. Twitter ger dig en enorm möjlighet att tala frispråkigt om schack. Jag har 22 800 följare, och jag är numera mycket mera med i nyheterna tack vare Twitter.
– Allt kan hända på Internet. Under min vistelse i Sydafrika beslutade jag att besöka Victoria Falls. Märkligt nog var jag den enda passageraren på planet och jag bad personalen på planet att ta en bild på mig i det tomma passagerarutrymmet. Den bilden gick runt i hela världen!

Du stödde förre världsmästaren Garri Kasparov i FIDE:s presidentval 2014. Kasparov förlorade stort. Vad har hänt sedan dess?
– Jag har slutat med allt gällande detta och jag är nu lyckligare som människa. Ju mindre jag engagerar mig i FIDE desto bättre mår jag!

Hur mycket twittrar du i veckan?
– Jag twittrar mycket ofta! Jag ser det inte som ett arbete att hela tiden skriva. Jag skriver när jag känner för det. Twitter är ett bra sätt att sätta schacknyheter i rampljuset. Jag är inte imponerad av dagens schackjournalister. De kan vara så mycket bättre!
– Mitt senaste twitterinlägg, nu när vi pratar med varandra, handlade om 30 000 dollar som värden för dam-VM spenderade på en (mestadels frånvarande) utsänd FIDE-kommitté, som i stort sett gjorde ingenting.

Ångrar du något twitterinlägg du har skrivit?
– Nej inte direkt. Jag raderar några av mina twitterinlägg, men det är på grund av stavfel.

Du har arbetat hårt för att förändra världen i schack. Hur ser ditt Schackutopia ut?
– Vi är så långt från ett Utopia, mer än du någonsin kan föreställa dig. Men en sak är avgörande för schacket. Du måste hitta stora företagssponsorer för schackevenemang.
– Jag är ett stort fan av Grand Chess Tour, men jag tycker inte om sin deras nya ratingsystem. Ett stort misstag!

 Hur mycket du tränar och spelar schack nuförtiden?
– Jag tränar inte alls. Jag arbetar med mitt schack under turneringar. Jag har blivit lat helt enkelt. Så när du bara arbetar med schack under turneringar, då måste du spela mer!

Vad är ditt främsta mål som schackspelare – och som människa?
– Om vi pratar schack: Då vill jag vinna en turnering i Antarktis! Jag tycker fortfarande mycket om att vinna schackturneringar. Det får mig att gå igång fortfarande. Jag tycker också om att besegra dagens schackstjärnor. När jag slog Caruana påminde jag folk om att jag inte är död.
– Och som en människa ... Tja, då passar jag på att njuta av livet. Den stora poängen med att vara en schackspelare, är att du inser att livet är ganska poänglöst. Det har inte ett syfte.

Men du har ju i alla fall en familj. Vad gör dina barn för något?
– Min dotter arbetar på ett företag som gör tv- och filmdokumentärer. Min son går sista året i skolan. Han spelar lite schack. Han är ingen stark spelare, men har varit väldigt entusiastisk den senaste tiden – efter min vinst mot Fabiano Caruana. Han blev inspirerad av det.

Vad är ditt mål i årets upplaga av Tepe Sigeman turnering?
– Jag skulle vilja vinna. I allmänhet, det är mitt mål i alla turneringar. Det är för dina segrar du blir ihågkommen.

Nigel ShortDavid Llada, photo@davidllada.com
2683 (1/4)
England

Nils Grandelius

Bor:
– Malmö, Sverige.

Hur jag lärde mig schack:
– Min morfar lärde mig när jag var sex år.

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Ingen aning. Kanske att jag hade varit akademiker inom samhällsvetenskap.

Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Det finns så många! Men jag är väldigt förtjust i Lev Polugajevskijs hållning till schack.

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Det är en suverän plats, och det är förstås extra roligt att få spela på hemmaplan.

Min största framgång i min schackkarriär:
– När jag vann Europamästerskapet för spelare under 18 år i Albanien 2011, och segern i Abu Dhabi Open 2015.

Du har spelat tidigare i Sigeman. Dina bästa minnen därifrån:
– 2012 var nog det allra roligaste året – världsstjärnorna Caruana, Leko, Giri och Li Chao spelade allesammans. På fridagen såg vi gemensamt en handbollsmatch och umgicks. Jag är vän med samtliga spelare ännu idag.

Vad skiljer dig nu sedan din senaste start i Sigeman? Både som person och schackspelare.
– Som schackspelare är jag mycket mer mogen och allround än sist och har fått en hel del erfarenhet av motstånd på absoluta toppnivå vilket förhoppningsvis gjort mig lite hårdare och mer svårslagen. Som person har jag lärt mig en massa nya spännande saker om livet, förhoppningsvis utan att tappa min ungdomliga entusiasm. 

De senaste två, tre åren har du varit den klart starkaste spelaren i Sverige. Du har passerat 2600 i rating, vad krävs för att spränga 2700-gränsen och tillhöra topp 50?
– Stabilitet. Även om jag är mycket mer allround än tidigare finns det fortfarande väldigt mycket saker i spelet som inte sitter tillräckligt bra. En bra dag håller jag lätt 2700-nivå, men dåliga dagar kommer fortfarande lite för ofta och sänker nivån lite för mycket.

Vad gillar du bäst? Öppna turneringar eller stängda Bergergrupper som här i Sigeman? Och varför?
– Jag gillar att variera. Det är svårt att jämföra och bägge har sina tydliga fördelar. Öppna turneringar har lite mer spänningsmoment i sig då väldigt mycket ofta står på spel de sista ronderna. Slutna turneringar är ofta jämnare och det handlar om att kunna spela bra många partier i rad. Ofta tycker jag slutna turneringar visar lite tydligare ens riktiga schackliga nivå.

Du kvalade in till Norway Chess och fick möta världsmästaren Magnus Carlsen förra våren? Berätta kort hur den upplevelsen var. Både turneringen och långpartiet mot Magnus Carlsen?
– Det var fantastiskt! Alla spelare var vänliga och ville dela med sig av sina kunskaper, och själva partierna var nästan alltid väldigt intressanta. Mot Carlsen spelaed jag ganska provocerande och blev hårt straffad, men det var fortfarande väldigt intressant. Allt som allt lärde jag mig extremt mycket av tävlingen.

Du var med i Magnus Carlsen team under VM-matchen i New York. Hur såg en normal dag ut för dig då?
– Jag gick upp runt klockan 8-9, analyserade öppningsvarianter fram till kvällen, ett par timmars avslappning och sedan följa partierna. Läggdags någon gång strax efter tidsnöden och så samma igen nästa dag...

Vad vill du uppnå för att känna att du lyckats med din schackkarriär?
– Jag tror inte det finns någon gräns för när man ”lyckas”. Jag har uppnått en hel del redan, men det finns, och kommer alltid finnas, väldigt många fler saker att uppnå. Mitt generella mål i schack är alltid att hela tiden försöka bli lite bättre. Det är på samma gång väldigt litet och väldigt ambitiöst.

Och vad vill du uppnå i årets Tepe Sigemanturnering?
– I årets Sigemanturnering vill jag naturligtvis främst vinna

Nils GrandeliusDavid Llada, photo@davidllada.com
2641 (1/4)
Sverige

Erik Blomqvist

Bor:
– Stockholm, Sverige

Hur jag lärde mig schack:
– Den lokala schackklubben kom till min skola och visade oss barn schack.

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Jag har ingen aning, men alla timmar jag ägnat åt schack hade säkerligen kunnat bli använda på något annat…

Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Vasilij Ivantjuk är en av mina favoriter.

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Jag tror att det blir fint. Jag har spelat i Malmö förut och tidigare Sigemanturneringar är kända för att vara väldigt bra arrangemang.

Min största framgång i min schackkarriär:
– Det är nog segern i Svenska mästerskapet 2016.

Du spelade Sigeman 2014. Vad minns du mest från den turneringen?
– Det var häftigt att få chansen och det är en gemytlig turnering. Nivån på mitt spel däremot var tyvärr lite för låg den gången.

Mycket positivt hände med din schackkarriär 2016. Tredje plats i Rilton Cup redan i januari, sedan svensk mästare och därefter nordisk mästare.
Hur vill du förklara din förvandling?

– Kanske var det hög tid att höja sig lite efter att åtminstone rankingmässigt stått stilla i några år. Det var inte någon dramatisk skillnad mot tidigare men några bitar föll på plats i spelet.

Du har tagit stora kliv mot 2600-barriären.Vad saknas, tror du, för att spränga den gränsen?
-Säkert en del schackliga kunskaper men också mer mental stabilitet för att minimera tappen i de dåliga turneringarna.

Du blir tillsammans med Nils Grandelius de svenska hoppen i Sigeman. Hur bra är du och Nils som vänner och landslagskollegor? Och vem brukar vinna när ni möts?
– Vi är bra vänner även om vi inte ses så ofta. Statistiken väger i Nils favör men det är också en del remier, bland annat de tre senaste åren i SM.

Vi är många som följt din envetna marsch mot världstoppen. Har du någon tränare?
– Nej, det har jag inte.

Har du själv några bra träningstips att förmedla?
– Att titta på schackvideor är ett bekvämt sätt att lära sig.

I Sigemanturneringen, vad blir ditt mål där?
– Först och främst att spela bra schack så får vi se hur långt det räcker.

Om ditt schackår 2017 skulle sammanfattas på en löpsedel i december. Vad skulle du vilja vad som stod på den?
– Om det står något positivt är det okej.

Erik BlomqvistDavid Llada, photo@davidllada.com
2548 (1/4)
Sverige

Harika Dronavalli

Bor:
– Hyderabad, Indien.

Hur jag lärde mig schack:
– Det var min pappa som introducerade mig i schack.

Om jag inte varit schackspelare så hade jag varit…
– Jag kan inte tänka mig någonting annat än att spela schack!

Min personliga hjälte i schackhistorien:
– Judit Polgar.

Vad jag tycker om att spela i Malmö:
– Jag är mycket förväntansfull och ser fram emot att spel i Malmö!

Min största framgång i min schackkarriär:
– Det är mina tre brons i dam-VM – 2012, 2015 och 2017.

Du tog brons i dam-VM, och du var verkligen nära att nå finalen. Hur värdesätter du din prestation i Teheran sett till din schackkarriär?
– Naturligtvis var VM-bronset ett bra resultat, men samtidigt är jag besviken eftersom jag ville vinna guld. Jag skulle vilja ranka detta som ett av de goda resultaten i min karriär, men inte det bästa.

Det viktigaste målet i din schackkarriär, är det att bli världsmästare för damer? Eller har du andra mål?
– Jag skulle också vilja få högsta ratingen av alla kvinnor i schackvärlden.

Du hade många framgångsrika schackturneringar förra året. Förutom bronsmedalj i VM, vann du FIDE:s Grand Prix för damer i Chengdu, Kina, och klättrade till femte plats på damernas världsranking. Hur vill du förklara alla dina framgångar det senaste året?
– Förra året goda resultat var ett resultat av kontinuerligt arbete med att förbättra min spelstyrka.

Har du spelat i Sverige tidigare? Och är du god vän med Sveriges schackstjärna Pia Cramling?
– Jag har inte varit i Sverige tidigare, och Pia Cramling är naturligtvis min gode vän :) Jag inspireras verkligen av henne, att hon i sin ålder fortsätter att spela så bra. I framtiden skulle jag verkligen vilja vara kämpa och spela på samma starka sätt som henne.

Hur förbereder du dig inför en stark sluten turnering som TePe Sigeman Chess Tournament?
– Jag försöker bara göra fortsätta göra mina träningsrutiner och se till att vara i god form för turneringen.

Och vad är ditt mål?
– Att mitt spel håller hög kvalitet, och att jag kan ge alla mina motståndare en hård kamp.

Dronavalli HarikaDavid Llada, photo@davidllada.com
2521 (1/4)
Indien